Jag och cancer

Det var på hösten 2006 och jag hade just erbjudits fast jobb på  moomsteatern  i Malmö. Jag kom från utanförskapet i min ateljé rakt in i gemenskapen och nyttan. Jag hade skrivit på ett femårskontrakt med svenska staten. Det var under senhösten 2008 det onda började. Jag arbetade med ett scenografiuppdrag på teatern. Jag kände mig yr och trött och hade ofta tryck i bröstet. Trycket i bröstet tilltog och jag antog att det var hjärtat. Mina arbetskamrater och min sambo tjatade på mig om att uppsöka läkare. Jag gick så till min s.k husläkare på vårdcentralen i min stadsdel. Han undersökte hjärta, lungor  mm men fann inga fel förutom att mina blodvärden var mycket låga. Jag fick en remiss till en magspecialist för att göra en gastroskopi. Man misstänkte ett blödande magsår. Magspecialisten upptäckte ingenting förutom ett bråck i magmunnen. Jag fortsatte med arbetet på teatern. Vi var inne i ett stressigt slutskede i pjäsen och jag antog att det var orsaken till min trötthet och yrsel. Vidare att smärtorna i bröstet var psykosomatiska, stressrelaterade. Efter premiären på pjäsen och att arbetstakten på teatern lugnat sig betydligt borde mina problem lugna sig med men det gjorde dom inte. De tilltog och jag uppsökte min läkare igen. Nu konstaterade han att mina blodvärden var katastrofalt låga så jag hamnade på akuten på universitetssjukhuset i Malmö (UMAS). Där blev jag omedelbart inlaggd och fick ett par blodtransfusioner. Nu var det i början av maj och sjuksköterskestrejken hade just börjat. Jag fick genomgå nya undersökningar där på UMAS, bl.a en ny gastroskopi. Man konstaderade denna gång att jag hade en stor tumör i övre delen av magsäcken. En läkare meddelade mig att jag hade magsäckscancer (ventrikelcancer) och det var förklaringen till mitt dåliga tillstånd. Jag fick pga strejken sjuktransport till universitetssjukhuset i Lund (USIL) där jag fick genomgå fler radikala undersökningar. Jag blev tilldelad en kurator och jag fick en tid hos en cancerläkare på onkologkliniken i Malmö. Det hela gick fort och det var mycket omtumlande. På onkologen fick jag omedelbar tpåbörja en 9 veckors cellgiftsbehandling, eller cytostatika som det heter.  Dessa cellgifter var grymma. Jag blev helt sänkt och scack matt. Jag hade under denna tid ingen kontakt med försäkringskassan eftersom min arbetsgivare på moomsteatern var så förstående. Denna cytostatikabehandling pågick över sommare och i slutet av augusti var det dags för operation. Jag lades in på kirurgen på ULIS. Man opererade bort magsäcken och några andra tillbehör. En stor och omfattande operation. Jag vaknade med en mängd slangar, aparater och en morfinpump inmonterade i min kropp. Ett perfekt kirurgiskt ingrepp och en mycket kompetent personal. Så mycket vänlighet och så skickliga sköterskor det var där. Tack! Jag blev kvar på avdelningen i tre veckor.

Väl hemma fick hemsjukvården ta vid. Jag fick nu i mig min näring/mat via en sond och en pump via en slang direkt in i tunntarmen, s.k sondmat. Nu påbörjades en ny 9 veckors cellgiftskur och denna gång var det mycket värre. Jag mådde otroligt illa. Gick ner 12 kg och försökte sova bort tiden. Nu hade jag pga olika politiska åtgärder förlorat mitt arbete och jag blev sjukskriven. Utan hjälp av min sambo och nära vänner hade jag aldrig klarat detta. Det är verkligen en kamp att överleva en svår cancersjukdom. Jag fick också mycket hjälp av läkare, sköterskor och dietist på onkologen i Malmö. Efter detta fick jag vistas på ett rehabiliteringshem för cancersjuka, Lydiagården. En underbar vistelse i  fem dagar.

Jag började nu se allt sämre. Bytte glasögon men det hjälpte inte. Som grädde på moset började jag även att höra sämre på höger öra. Jag återvände till min primärvårdscentral. Där fick jag en remiss till ögonkliniken på UMAS. Efter några veckor får jag ett besked om att väntetiden för besök där är över sex månader. Får då tid på en privat klinik, capio. Där konstaterar ögonläkaren att jag drabbats av en kronisk ögonsjukdom i hornhinnorna, sk corneal dystrofi. Vad göra? Det är bara att "gilla läget" sa doktorn. Det är alltså en kronisk sjukdom som bara blir värre. Jag får nu ett brev från försäkringskassan (anonymt, utan underskrift) där jag meddelas att jag ej längre kan erhålla sjukersättning. Jag ombeds att uppsöka arbetsförmedling och att söka arbete på den s.k öppna arbetsmarknaden. Min arbetsförmedling är kultur af-syd och där får jag en tid hos min handläggare. Vi gör en s.k handlingsplan och jag får ett "åtgärdspaket" som också administreras av försäkringskassan. Efter några veckor får jag ett besked därifrån att jag är antagen till åtgärden (vilken åtgärd det gällde vet jag inte) och att jag skulle erhålla 180:- per åtgärdsdag  (3400:-/månad).
Nu återstod det bara att gå raka vägen till socialkontoret och söka socialbidrag. Månader gick och någon åtgärd såg jag aldrig. Anmälde mig då till ett arbetsmarknadsprojekt som heter job.dk som riktar in sig på att få svenska arbetslösa att söka utbildning, praktik och/eller jobb i Danmark. De två första veckorna gick till, att på en A4 skriva något om sig själv. Därefter några obligatoriska möten med representanter för praktikplatser i Köpenhamn. För att deltaga i dessa praktikplatser skall man vara under 50 år och jag är 64.

Nu var min kondition riktigt dålig. Trött, orkeslös, svårigheter att äta med undernäring som följd.  Min syn blir snabbt sämre med plötsliga smärtor och starka tårflöden. Hörseln på höger öra är nästan borta. Jag har nu sökt att 50-tal olika jobb och jag har just fyllt 64 år. Något svar på mina jobbansökningar har jag aldrig fått.
Mina nerver börjar bli riktigt darriga. Har nu en riktigt usel ekonomi som resulterar i usel sömn som resulterar i dålig aptit som resulterar.....osv i en uppåtgående spiral.

Jag uppsöker åter min läkare och efter undersökning och samtal kommer vi fram till att jag borde söka förtidspension eller som det numera heter sjukersättning. Hon skriver ett utförligt intyg om mitt tillstånd och skickar det till försäkringskassan. Efter någon månad dimper det ner ett brev från kassan med beskedet att jag har fått avslag på min ansökan och att jag måste söka jobb på den öppna marknaden i hela Sverige och Danmark. Mitt läkarintyg togs inte på allvar. Det mest förolämpande är att dom utgår ifrån att jag inte vill jobba. Inte vill göra rätt för mig. Som om jag åsamkat mig mina besvär och sjukdommar av fri vilja. Förolämpningarna forstsätter med att, som det står i beslutsmeddelandet, jag måste gå till en arbetsförmedling, söka arbetsrehabilitering och att någon från försäkringskassan kan följa med. Hålla mig i handen och visa vägen. Alltså skall jag valsas runt ett varv till.
Nu står jag åter själv, i utanförskapet, i min ateljé och betraktar en snöskata som gör lustiga spår i den solkiga snön. Det är tyst förutom att jag hör en hund skälla i grannhuset. Det är min åtgärd. För det får jag 180:- om dagen.

Samtidigt som denna min process pågår följer jag debatterna i medierna om sjuka och försäkringskassan.
Jag ser i TV hur politiker som  Husmark Pehrsson  Göran Hägglund  m.fl  skruvar på sig och lovar bättring.
Själva har dom ju andra försäkringar....
Jag vill  att konstitutionsutskottet granskar om inte socialförsäkringsminister Christina Husmark-Perssons agerande strider mot bestämmelserna i regeringsformens 11 kap.7§.

Läs vidare artiklar edan...
”I väntan på döden tvingas kroniskt sjuka cancerpatienter ut på arbetsmarknaden. Vi anser inte att det är rimligt att svårt sjuka cancerpatienter – med dålig prognos – ska tvingas arbeta trots att de har svåra symtom som smärtor, trötthet, psykiska reaktioner samt biverkningar av behandlingen. I de fall där de har så kallad restarbetsförmåga försvårar gällande regelverk deras återgång i arbete. Skälet är att de efter 180 dagars sjukskrivning prövas mot hela arbetsmarknaden…”
http://www.dn.se/opinion/debatt/svart-cancersjuka-kvinnor-tvingas-soka-heltidsarbete-1.1005929

Skärpningen av sjukförsäkringen har skapat en ny marknadsnisch för kassaanställda som kan systemet. Två tidigare chefer på Försäkringskassan har bytt sida för att på konsultbasis hjälpa sjuka att få rätt mot gamla arbetsgivaren. Det känns så skönt att läsa att den här konsulten också ser orättvisan så som den faktiskt är:
–" Kassan bemöter inte vad behandlande läkare säger. Jag företrädde en person där fem specialistläkare förordade sjukskrivning. Den medicinska rådgivaren motiverade ändå avslag med standardformuleringen att sjukskrivningen inte var medicinskt styrkt", säger Erik Ward.

http://www.sydostran.se/index.81170---1.html
http://mardrommensomblevsann.blogspot.com/2009/12/forsakringskassan-tvingar-svart.html
http://www.netdoktor.se/cancer/?_PageId=512

Detta är ett intressant inlägg. Faktum är att när inget annat hjälper så....
http://www.cannabis.se/2009/05/26/cannabis-gor-magen-glad/

I ett brev från försäkringskassan aviserar man avslag men ger mig en chans att lämna synpunkter. Inte att överklaga. Jag har nu skickat ett brev med synpunkter. Jag undrar vad det är för fel på min läkares utlåtande och rekommendatiom. Jag påpekar det förolämpande i att f-kassan tror att jag själv åsamkat mig cancer och ögonsjukdom för att slippa arbeta. Det förolämpande i att f-kassan utgår ifrån att jag inte varit i kontakt med arbetsförmedlingen. Dom skriver att dom kan följa mig dit. Jag har inga förhoppningar men hoppas på snar maktskifte. Jag har en känsla av att "verklighetens folk" inte finns i riksdagen.